tisdag 18 augusti 2009

Så var vardagen igång igen…

Hej alla.

Vi hade vår årliga fest i helgen.

Jisses, så roligt vi hade!!!

Jag tror att de flesta var nöjda och glada.

1

(har äntligen fått fram mina rostiga järnbokstäver)

Årets tema var Abba och jag, Ullis och Janne välkomnade alla med en liten show för att sätta ribban för kvällen…och gissa om den ribban höjdes allt eftersom timmarna flög iväg. Så många roliga och kreativa uppträdanden så jag har skrattat för flera veckor framöver :-).

4

(auktionsfynd från i fjol)

Nu är det ju ett helt år kvar till nästa gång…det är ju det tråkiga i kråksången. Vi börjar att planera denna fest redan i mars och sedan är det fullt kör ända fram till augusti…TJOPP några timmar senare är allt över för denna gång??? Det känns lite sorgligt.

2

Något annat som jag har sorg för…eller sorg och sorg, det är iallafall (ursäkta uttrycket) JÄKLIGT DRYGT…är att Min äldsta dotter Matilda nu har styrt kosan ner åt Göteborgstrakten för att idag börja Gymnasiet där. 

5

(Loppisfynd som jag inte vetat vad jag skulle ställa, ska fyllas på med gamla flaskor)

Jag trodde att mitt hjärta skulle slitas ur kroppen på mig när vi packade det sista och hon kramade hela familjen hejdå…fy sjutton…jag börjar att gråta bara jag skriver detta.

3

(mina oanvända 1800-tal kängor som jag fått av en kund)

Jag vet ju i förståndet att hon inte försvinner för alltid och att hon kommer hem ibland…men att det skulle göra så in i vassen ont var jag inte förberedd på.

6

(överdelen från en gammal spegel som står lutad mot fönstren hittade jag på tippen för någon vecka sedan)

Det värsta är ju att detta ska jag vara med om ytterligare 3 ggr innan hela barnaskaran är utflugna ur boet.

7

(skräp tycker vissa, en skatt tycker jag :-)

Men jag är jättestolt över henne att hon är så bestämd själv i det här och att hon vet vad hon vill göra samtidigt som jag kan känna att hon är alldeles för ung för att flytta hemifrån…och så himla långt sedan.

Det är väl en övergångsperiod just nu och sedan vänjer man nog sig…har jag fått höra iallafall.

9

(från tiden då jag hade tid att pyssla)

Ni som läser min blogg och har varit med om detta…Vänjer man sig någonsin?

Jag måste tro det iallafall, annars går jag upp i atomer.

Hoppas att ni alla har det bra och om du läser detta Matilda så vet du att jag är MÄKTA  STOLT över dig!

10

Kraam

Melinda

19 kommentarer:

Bygatan sa...

Hej Melinda!

Läser om din dotter och förstår hur du känner dig. Min Matilda som är 15 åkte bort på semester i två veckor med släktingar och bara det kändes sorgligt så jag kan tänka mig hur det känns när de flyttar så långt! Min son är snart 19 men går i skolan på orten men jag bävar för den dag då jag måste gå igenom det du nyss gjort.

Du ska ju också som du skriver vara stolt över din dotter som är så stark och målmedveten som individ och tar steget. Det är ju mycket din förtjänst som gjort henne till den härliga tjej jag vet hon är!

Ps. Er fest lät jättekul! Vilken grej:-))

Styrkekram till en tonårsmamma från en annan!

Lilla huset på prärien sa...

Hej Melinda!

Oj vad det låter jobbigt att få se sina barn flyga ur boet! Jag börjar precis få rätsida på barntiden här hemma men sonen börjar skolan imorgon och bara det känns lite jobbigt faktiskt. Kan inte ens föreställa mig hur det känns när de ska flytta till något gymnasium... usch! Men vad gulligt du skriver - hoppas att hon uppskattar det också :)

Kram Jenny

OlgaA sa...

Har bara 1 och 7 åringar hemma men kan tro mig att det inte det enklaste. Och alla berättelse om "naturens gång" och "fina nya hobby" osv fungerar knappt. Åtminstone första året...
Hoppas att du finner dig i den situationen i alla fall!
Ha det gott!
kram mammatillungar

Åsa sa...

Vilken kul fest ni verkar haft!!

Jag har själv flyttat hemifrån 16 år "ung"... Även om det inte va så långt bort från mamma, så tror jag att jag mognade snabbare än mina jämnåriga polare. Lärde mej ta hand om mej själv!!

Men klart att du saknar tösen!Om det minskar? Ja med tiden... Barn åren är ju över...

//Kram på dej Åsa

LantlivsAnette sa...

Halloj vännen !!
Jaa, du, jag förstår att det känns i modershjärtat då barnen flyger ut...Men som du själv säger, den flickan ska du vara stolt över, himmel alltså, att vara så målmedveten !!!
Sååå ljuvliga bilder du visar oss från ditt hem Melinda, jisses vilka vackra saker du har...och det där krönet som du hittat på tippen, wow vad snyggt..
När jag ser ditt infällda fönster så kan jag bara sucka, NÄR ska jag få mina infällda fönster mellan v-rummet o matsalen..jaa, man kan ju undra när karln ska greppa hammaren, blir väl som vanligt, att jag får tvinga honom..hii..hii,,
Ha det gott vännen
Kraaam Anette

pillan sa...

precis som du valde min son att plugga på annan ort "bara" 15år..
jissus dom är ju fortfarande små kännde jag..

mitt hjärta slets ur kroppen den dagen vi åkte med honom till skolan och packade ur alla hans saker och sa hejdå !!
Fyyy jag vet verkligen hur jobbigt det är..
Och tyvärr han är inne på tredje året nu ,, och efter sommarlovet då han varit hemma igen några veckor ,, är man där igen..
så till din fundering så ,,,nja man vänjer sej nog med att dom inte bor hemma . men det är fortfarande väldigt jobbigt..
det är ju det bästa man har som flyttar !!

kram på dej

Photo by Maria sa...

Du får se positivt på att det är ett år till nästa fest, det är ju något att se fram emot :-)

Jag har med börjat att fundera på hur jag skall reagera när mina barn flyttar.. Min son går på gymnasiet här på orten så än bor han ju hemma.. Dottern går i nian och ena dagen skall hon välja ett program här och nästa så ska hon välja på annan ort.. Jag hoppas ju att de stannar nära men med jobb som finns (eller inte finns) idag så lär de flytta på sig.. Men jag hoppas ändå att det dröjer..

Vilka fina bilder på fina fynd..

Kram
Mia

Femtio vita kvadrat... sa...

Hej!

Vilken superfin blogg du har! Är det ok om vi länkar till dig? Önskar att jag bodde lite närmare din butik så att jag kunde ta mig en titt:)

/tove

Rummet för välbefinnande sa...

Det är klart att det känns när man ska klippa banden med sina barn. Det är ju ett tecken på kärlek, omtanke och närhet det min kära vän. Men, man stärks i detta på något märkligt vis. Jag fick ju lov att "stärkas" en hel del när vi separerade och man lär sig så mycket OM så mycket här i livet och allt vi ska gå igenom.
Nej, nu blev jag allt djup här...
Direkt över till något skojigare - FORMEX!!!!!!!!!!! Gissa om jag räknar ner och jag hoppas verkligen vi ses nu då.
Hi hi, vad pirrigt va?!?!

Sköt om dig tjejen!
Kram Mia

Andrum sa...

Hej Melinda!
Förstår att det känns jobbigt för dig när Matilda nu ska bo så långt hemifrån. Jag hörde mig för lite om boende för henne i Kungsbackatrakten, men jag fick inget napp tyvärr. Antar att ni hittat nåt bra på egen hand nu då. Det blir säkert jättebra, även om det är jobbigt just nu.
Bamsekram till dig!

Bra fylla sa...

PippiLotta!!!!!!!

Visst gör det ont i mammahjärtat. De är bara till låns ett tag och tiden springer så fort iväg.

Se till att hon kommer hem mycket på helgerna den första tiden, hon kommer behöva dina kramar mer än va du tror. Det vill man inte alltid erkänna i den åldern men det är skönt att komma hem och helt plötsligt kommer du få en massa bekräftelse från henne som du inte räknat med.

Matilda kommer nämligen alldeles snart inse hur bra hon haft det hemma och hur mycket hon saknar dig och alla de andra.

Däremot kommer hon inte vara din lilla flicka längre, de blir otroligt självständiga när de flyttar iväg så tidigt.

Nu får du allt börja med facebook eller msn så ni håller kontakten. Det är ju genom datorn man gör det med de unga....

Eller unga och unga, vi är väl med unga fortfarande??? De yngre menar jag ju förstås.

Tänker på dig, det vet du och snart ska vi kramas i levande livet igen......

Pözz

Anonym sa...

Men men men men men.........

Nu håller jag på att fnittra ihjäl mig.........

Sitter på jobbet och det var visst någon annan som var inloggad. "Bra fylla"?????? Undras vem det är.

Kanske det var meningen som ett budskap till dig........*fniss*

Usch patienterna börjar undra vad jag gör. Jag som nyss såg såå seriös ut när jag satt här och knattrade......

Ja, sitter jag inte i knät på någon och gör något så är jag inloggad som Bra Fylla, stöööön!

Undras om jag inte kommenterade till en anna bloggerska nyss....pinsamt!

Nu skrattar du det veeeet jag............

pysseltanten sa...

Hallojsan..=))
Har varit med om exakt de du går igenom nu...
Min dotter flyttade från Skåne till Växjö för två år sen...
Innan dess hade hon knappt varit hemifrån alls...
Var en riktig stugsittare...
Meen...
Jag måste säga...även om det är jobbigt ibland..
Både för henne o mej...så e de VÄLDANS NYTTIGT!
Att lära sej att ta ansvar för sej själv och ett hushåll...de växer dom av...
Bara en sån sak som pengar...
Ungar tror ju dom växer på träd...
Klart man sticker till lite extra då o då...Man vet ju själv hur de va när man va ung...=))
Såååå...
Du kan va heelt lugn...
Vi pratas vid i telefon varenda dag...
Ett bra sätt att ha koll, både för henne o mej...lite trygghet oxå...
De kommer gå bra de här...=)))
Kraamizar git

Karin Krut sa...

Hej Melinda! Nej man vänjer sig inte men man lär sig att leva med det. Min Johanna flyttade till sin Pappa i säter när hon skulle börja 7:an och det var jättejobbigt men man lär sig att leva ändå, och det finns telefoner och internet.. som tur är ;) Hon har dock kommit hem till mig igen och den här gången när hon pratar om att flytta hemifrån (hon fyller 18) så är det inte lika jobbigt för att jag vet att hon klarar sig.

Vilka vackra saker du har hemma, jag förstår att du är nöjd med din spegelöverdel för den är jättefin!
Ha en skön vecka
Kram Karin

A Cup Of Emilia sa...

Vad fint skirvit om din dotter. Man blir rörd själv. & vilka fina bilder du visar från ditt hem :) Såå fina! kramar

n o r d i n g å r d e n sa...

Hallå där nattuggla, jag måste ha bytt inlägg i samma veva som du kikade in hos mej: )

Åh gud va mycket vackert du visar, jämt!!! Du måste ha ovanligt vässade tentakler för detta, vilken takkrona!! Och sån snygg gammal drickaback!! Lycka till till Matilda, känns inte sorg,hon är ju kvar i livet- och i landet- och kommer tillbaka, känn glädje över att du har en sådan duktig, driftig, frisk och klok dotter som kan stå på egna ben! Ha en god natt! Mari.

me and alice sa...

Hej Melinda!
Underbara fester ni har där borta hos er... Kanske något att införa här i byn!
Åh jag förstår att det måste vara fruktansvärt jobbigt när de försvinner hemifrån... Jag bävar så för den dagen det är Alice tur!!! Samtidigt är det som du säger bra att de vill ut och ta för sig... Kommer säkert gå toppen för din tjej!
Sådan mor sådan dotter...
Ha en bra helg tjejen!
Kram Susanne

Malmkakan sa...

Ojjj! Flytta till Göteborg...blir det så sen när dom blir äldre???
Jag som fick tårar i ögonen när min son inte ville hålla mig i handen när vi skulle traska till uppropet i skolan i onsdags ( börjar förskoleklass ).
"Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer".

Som vanligt visar du underbara bilder och va roligt ni verkar ha haft på er ABBA-fest...
Inga bilder därifrån på gång...eller kanske inte...hade varit kul att se dig som Annefrid eller Agneta, hi, hi...

Trevlig helg!
Cecilia

Ullis/Leva på landet sa...

Så kul med fest. det behöver man lite då och då för att må bra. Vad ska hon gå eftersom det blir så långt hon sticker iväg? Har turen att min äldsta kommer att gå här i Leksand nu när han också börjar gymnasiet. han ville vara kvar hemma hos mamma ett tag till:).

Ha en fortsatt bra helg!
Kram Ullis