Så var vardagen igång igen…

Hej alla.

Vi hade vår årliga fest i helgen.

Jisses, så roligt vi hade!!!

Jag tror att de flesta var nöjda och glada.

(har äntligen fått fram mina rostiga järnbokstäver)

Årets tema var Abba och jag, Ullis och Janne välkomnade alla med en liten show för att sätta ribban för kvällen…och gissa om den ribban höjdes allt eftersom timmarna flög iväg. Så många roliga och kreativa uppträdanden så jag har skrattat för flera veckor framöver :-).

(auktionsfynd från i fjol)

Nu är det ju ett helt år kvar till nästa gång…det är ju det tråkiga i kråksången. Vi börjar att planera denna fest redan i mars och sedan är det fullt kör ända fram till augusti…TJOPP några timmar senare är allt över för denna gång??? Det känns lite sorgligt.

Något annat som jag har sorg för…eller sorg och sorg, det är iallafall (ursäkta uttrycket) JÄKLIGT DRYGT…är att Min äldsta dotter Matilda nu har styrt kosan ner åt Göteborgstrakten för att idag börja Gymnasiet där. 

(Loppisfynd som jag inte vetat vad jag skulle ställa, ska fyllas på med gamla flaskor)

Jag trodde att mitt hjärta skulle slitas ur kroppen på mig när vi packade det sista och hon kramade hela familjen hejdå…fy sjutton…jag börjar att gråta bara jag skriver detta.

(mina oanvända 1800-tal kängor som jag fått av en kund)

Jag vet ju i förståndet att hon inte försvinner för alltid och att hon kommer hem ibland…men att det skulle göra så in i vassen ont var jag inte förberedd på.

(överdelen från en gammal spegel som står lutad mot fönstren hittade jag på tippen för någon vecka sedan)

Det värsta är ju att detta ska jag vara med om ytterligare 3 ggr innan hela barnaskaran är utflugna ur boet.

(skräp tycker vissa, en skatt tycker jag :-)

Men jag är jättestolt över henne att hon är så bestämd själv i det här och att hon vet vad hon vill göra samtidigt som jag kan känna att hon är alldeles för ung för att flytta hemifrån…och så himla långt sedan.

Det är väl en övergångsperiod just nu och sedan vänjer man nog sig…har jag fått höra iallafall.

(från tiden då jag hade tid att pyssla)

Ni som läser min blogg och har varit med om detta…Vänjer man sig någonsin?

Jag måste tro det iallafall, annars går jag upp i atomer.

Hoppas att ni alla har det bra och om du läser detta Matilda så vet du att jag är MÄKTA  STOLT över dig!

Kraam

Melinda