Skam den som ger sig…

Hejsan alla.

Nu är jag tillbaka efter mässan fylld av inspiration, massa ideér, nya möten med härliga människor och främst av allt är jag bankrutt, hahaha.

Ni som trodde att ni skulle få se en massa mässbilder nu kan byta till en annan blogg för denna qvinna tycker nämligen att det är alldeles för tungt att släpa med sig kameran inne på mässan. Sorry…

Jag hade bestämt möte med bla. Mia, Anette och Jenny…Jenny och jag har träffats en gång innan men det var ändå så härligt att prata med denna tokglada skåning :-).

Däremot var det första gången för mig att träffa både Anette och Mia, helt underbara människor som man skulle vilja ta med sig hem. Det är ju inte klokt egentligen vad detta med bloggeriet ger en. Man tycker ju sig nästan  känna en person fast man aldrig mött dem innan…jag kan säga att jag tror inte att jag skulle ha några problem att prata med dessa 3 kvinnor ett dygn om det vore så…och ändå var det första gången vi möttes, är det inte härligt?

En STOOOOR kram till er tjejer!!!

(Denna vackra ljusmojäng köpte jag från en av mina bloggläsare som hade loppisstånd här på Säterstampen)

Och en speciell hälsning till både Anette och Mia…Man vet aldrig vad framtiden bär i  sitt sköte…men för er båda så är jag helt övertygad om att vad det än blir så kommer ni att klara det galant!

***********************

Sedan vi blev klara med vårt vardagsrum så har det inte skett många ommöbleringar därinne. Jovars, vi har flyttat soffan åt 2 olika håll, men sedan har det varit stopp. Det är liiiite granna (dalmål) svårmöblerat i  ett rätt litet vardagsrum och med en stor Ektorphörnsoffa.

(tagit bort den stora brickan ifrån kistan så nu syns de vackra bokstäverna och siffrorna)

Och eftersom jag är den person jag är så blir detta ett störande moment. Jag älskar nämligen att möblera om.

Att dagen efter komma in i ett rum som nu plötsligt ser heeelt annorlunda ut ger mig en kick av inspiration.

Nåväl, skam den som ger sig…Eftersom vi möblerade om och bytte ut möbler nere i vårt sovrum förra helgen så hade vi bla. en skänk över.

Skänkar är bra för de slukar massor.

Just denna tycker jag är så vacker med sin originalfärg som slitits skönt av tidens tand. Den gjorde verkligen så att vardagsrummet fick en ombonad och varm känsla.

(Urna och zinktop kommer från mig & alice, ser du Lena ;-))

Ni förstår…hur tokigt det än låter så är jag efter helgens Formex helt inne på jul nu…och nääää, jag tänker inte börja visa julsaker här ännu…även om det faktiskt börjar att ramla in såna i butiken redan ;-).

Men med hösten i antågande så vill jag omge mig med lite murrigare färger här inne.

P& K

Melinda