Hej alla goingar därute.
Jag niger ända ner till golvet och gör en piruett av era snälla och underbara kommentarer om vårt kök, tack så hjärtligt.
Jag har ännu inte fått reda på när det kommer ut i Pralin men jag lovar att tala om så fort jag vet. Det kommer även att gå att se det på webben, fantastiskt med teknikens utveckling, inte sant? :-)
Ni vet hur det är, man blir så himla lätt hemmablind och ser inte det som kanske andra ser.
När vårt kök precis blev klart så var jag så överlycklig i säkert 2-3 veckor och sedan helt plötsligt en dag så ser man det inte längre??
Jag blev kanske extra rörd av just en kommentar om vårt kök, den löd så här:
-Vet du en sak - ta dig en dag och bara gå runt i ditt kök och se det med precis de ögonen som alla vi andra ser det. Tack goa
ÄnglarumsMia!!
Det är väl kanske just det som man bör göra någon gång då och då?
Istället för att se allt med kritiska ögon och tycka att åhhh, om jag bara hade ett sånt eller sånt kök...då skulle jag vara lycklig!
Vad lycklig istället för det DU har åstadkommit och för den personliga stil som Du har.
Det ska iallafall jag försöka att tänka på hädanefter, än en gång, tack Mia, du är så klok :-).
Men det kanske är en av orsakerna till att vi "inredningsnördar"alltid håller på att ändrar om och flyttar på saker hemma?
Vi vill på så sätt kunna behålla den där (nyförälskelsefasen) i vårt hem som gör att vi mår bra.
Kanske är det så att man kan jämföra det med ett förhållande?
Förhållandet till sitt hem vs. förhållandet till sin partner.
I början är man alldeles tossig, allt är rosensött och härligt upp i det blå.
Man ser INGA som helst brister hos den andre av något slag.
När nyförälskelsefasen gått över så börjar de där bristerna att krypa fram...Som att de inte stänger köksskåpen efter sig så till sist så står alla skåp och lådor i köket på vid gavel...
Eller att de helt plötsligt släpper av en brakare i soffan fast du sitter bredvid???!!!
Eller att de ALDRIG någonsin kan slå av fläkten efter sig när de har lagat mat, så att man ska sitta och äta med ett SSSSSHUUUUUUUUUUUUIÖOÄIUPPPHHHHHHHHHHH!!! Så att man blir lomhörd på båda öronen.
Jaa, faktiskt, ju mer jag tänker på det så är det nog så.
När de där bristerna börjar att krypa fram så är det lätt att tänka att gräset kanske är grönare på andra sidan eller att OM han bara var så istället...och så försöker man ändra om sin partner, hahahaahaa....
Precis som man ändrar om hemma!!!
Jag ska i fortsättningen försöka ignorera alla öppna skåp och lådor, tom. en och annan brakskit i soffan kan förbigås!
För min Janne är ju trots allt helt underbar :-).
************
Jag måste bara berätta för er vad Vilmer (min snart 8-åring) sa sig igår morse!
Han hade precis borstat tänderna efter frukosten och ropade från övervåningen:
-Mamma! Nu när de där människorna varit här och tagit bilderna, får jag stöka till igen då??
Ja, vad säger man?
Så ni förstår ju att det verkligen absolut inte alltid ser ut så här hemma hos oss, hahaha...
Jag vill önska er alla en härlig helg!
