Vad är det som gör???

Hej alla härliga läsare.

Jag har funderat mycket över det här med VAD det är som gör att vissa bara älskar inredning?

Och framförallt då den inredningsstil som jag själv är helt uppslukad i, nämligen att blanda gammalt och nytt.

Jag brukar säga att jag är född i fel tidsepok :-).

Jag tror att det kan ha att göra med att jag försöker ta tillvara den tidens livsrytm.  De jobbade säkerligen som djur förr (det är inte det ), men jag tror ändå att stressen vi har i dag inte går att jämföra mot det.

För ca 1 år sedan kom det in en kund i min butik som sa något väldigt klokt.

Själv var hon numer pensionär och hon förundrades över varför man i en viss ålder skulle trycka in så mycket som möjligt i livet. 

Vi ska studera, först på grundskolan, efter det så kommer en 3-årig gymnasieutbildning och sedan “ska man helst” studera på högskola i några år. 

Efter det så “ska” man göra karriär och arbeta heltid samtidigt  som vi skaffar barn (vissa fler än andra ;-) . Vi ska se till att de får en kärleksfull och trygg uppväxt. Vi köper hus som vi ständigt renoverar osv, osv.

När jag tänker efter så är det inte klokt egentligen vad vi hinner med.

Detta gör vi under en kort period av vårt liv och turligt nog så tror jag att när man är i det så reflekterar man inte speciellt mycket över det.

Jag tror att denna lite lantliga stil i hemmet där man tillåts drömma om det en annan flyende vardag är ett sätt att ändå hålla lågan uppe.

Vi minns barndomens dagar då man kunde springa in till mormor eller farmor och få nybakta bullar och nygjord hallonsaft ur en vacker glastillbringare, vi minns också dofterna av blommande syrener där vi intog dessa fikastunder.

När jag sov över hos min farmor och farfar så var det alltid i sängar bäddade med gamla vackra broderade lakan och örngott.

Den varma chokladen  (gjord på traditionellt vis med kakao) serverades i gamla vackra muggar, om hur jag satt och beundrade alla vackra knappar i farmors sylåda…känslan av det enkla livet, att bara få vara…det är nog det som lockar mig.

Idag omges vi av datorer, dataspel, X-boxar…jag brukar ofta fundera på vad VÅRA barn kommer att tänka tillbaka på med glädje och värme i hjärtat när de växer upp???

Är det när de satt inne en hel dag framför datorn för att deras föräldrar inte hade tid att göra något med dem…för att de hade så många andra måsten???

Jag är själv likadan, jag har gjort många misstag i livet, både som mamma och som person.

Så detta är ingen moralpredikan ifrån mig till er.

Det är bara lite funderingar kring livet i största allmänhet.

Önskar er alla en härlig och rofylld helg!

Varma Kramar

Melinda