Vad en människa kan bli beroende av en mobiltelefon…
Vad vill jag ha sagt med det då…Jo, för att sedan i fredags så är min mobil totalt och spårlöst försvunnen.
Jag och alla i hela familjen har letat och dubbelletat precis överallt i hela huset efter den. Såklart så har den lilla manicken inget batteri längre så det är bara mobilsvar som drar igång då man ringer på den, hmmmm.
När jag växte upp så fanns ju inga mobiltelefoner…JAAA, jag är så gammal ja ;-).
När man skulle till en kompis så talade man antingen om det för föräldrarna eller så ringde man på en hederlig gammal bakelittelefon, njaaa, kanske inte bakelit…men ni vet en sån där som man kunde drämma på riktigt ordentligt om man var arg på någon i andra änden av luren ;-).
Man fick därefter en tid man skulle vara hemma och sedan fick man liksom vara “ifred” tills dess. Nu för tiden så känner man nästan panik om man glömt telefonen hemma då man styr kosan någonstans och du förväntas att vara ajoúr 24 h om dygnet.
Om jag tycker att det är bra?
Näää, men man vänjer sig ganska snabbt vid sin nya livsstil och även om jag inte är den som MÅSTE ha mobilen med mig överallt så känner jag mig lite handikappad just nu. Visst…jag kan köpa en ny…men alla mina kontakter, alla goa bloggare, vänner, familjen…Dessa nummer är ju borta!!!
(en god vän till mig har sagt att om man lägger en sax och en nyckel i fönstret så hittar man det man söker efter :-)
**********************
Jag har inte ens brytt mig om att memorera numren eftersom de är så lätt att bara söka igenom adressboken på mobilen, Bahhhhh!!!
Men, men…Inget ont som inte har något gott med sig. Jag fick ju rensa i både butiken och hemma för att se om den hamnat någonstans. Så om någon därute försökt få tag i mig de senaste dagarna och inte fått något svar…nu vet ni varför.
Sköt om er.
P & K
Melinda
16 kommentarer:
Å, man kan bli vansinnig om ens mobil el almanacka försvinner! Man är ju tyvärr beronde av dem och som du säger, man kan nästan inga nummer utantill, för man har dem i mobilen! Hoppas du hittar den, men nog var det lite enklare förr, att man inte behövde bli nådd jämt o ständigt, detta ökar nog stressfaktorn fast vi är så vana med mobil att vi blir stressade om vi INTE har den! Sax & nyckel i fönstret, det ska jag komma ihåg! Snyggt stilleben var det i af så länge, såsom alla dina andra, med ägg, med hopp om en vår, så kul att se framåt o längta, och tur att man känner så, för det ligger i människans natur, göt man det inte mår man nog inte så bra dessvärre... så mera vår till folket, och Melinda är tjejen som kan förmedla det!!! Håller tummarna att du finner mobilen snart! Mari.
Men Fia lotta...Vad du ställer till det!! *hi hii*
Jag är nog en av de FÅ som INTE har mobilen som krycka. Jag hatar att vara tillgänglig hela tiden! Men jag antar att när barnen blir större så sitter den fast i örat ,o).....
Kanske är det en pik från ovan att lilla damen ska få vara lite ifred :o).
Ha det gott...utan mobil.. Kramar Erika
Attans, inte kul att bli av med mobilen.
Ett tips... har du kollat alla skor och stövlar i hall/garderob? Barn brukar älska att lägga dom där...
Hoppas du hittar den snart! Ha det gott, kram Marie
Så trist, jag gjorde samma sak i höstas. Hittade den sedan när det regnade nästa gång ch i regnjackan låg den. Några veckor hade gått, nytt simkort fanns och allas nummer hade ordnat till sig igen. Hoppas du hittar den men tills dess kan jag berömma dina vackra bilder!
Lycka till
/Karin
Så förargligt att bli av med den. Jag brukar ha koll på min, men mina barn lägger sina lite överallt, men de brukar komma fram. Hoppas du hittar den. Måste berömma din fina blogg, ska besöka den oftare.
Kram Anna
hej melinda!!
ohh här får man än mer vår känslor när man kikar in..ljuvligt!!!
Hm..de där låter nästan som jag..har en förmåga o slarva bort det mesta..hihi...Hoppas att den dyker upp snart!!!
varma kramar elin
Man vänjer sig snabbt och mobilen är ju en ganska bra uppfinning med :-)
Hoppas du hittar den..
Kram Mia
Så fina vårarr du gjort=)
Håller med dig att man blir handikappad utan sin mobil, konstigt men sant, man är verkligen en vanemänniska.
Hoppas du hittar din "vän" inom kort=)
ha en fortsatt toppen vecka!!!!
Kramkram Marie
Hej!
Jag kommer också ihåg den tiden man växte upp, ingen mobil utan en tid gjordes upp när man skulle vara hemma och så fick det bli. Det där du sa om att kunna slänga på luren när man var arg känner man ju också igen, det kunde vara ganska välgörande ibland och man kan sakna det idag. Men sen är ju faktiskt mobilen bra att ha också och man vänjer sig fort vid den. Jaf tycker också att det är en trygghet när man har barn. Hoppas du hittar din telefon, "när man minst anar det" du vet.
Kram/Helen
Hej Melinda. Kanske har saxen och nyckeln hjälpt dig...ibland kan ju saker dyka upp. Hoppas du hittat den, annars får alla ringa dig som du hade inlagt. Så vackra vårskålar du gjort, en liten söt fågel såg jag också.
Ha det gott
Stor kram till dig vännen
AnnaMaria
Ville bara säga att du har en otroligt fin blogg. Hittade dig hos Bea och kom till Viktors fina rum, såå fint, måste vara det finast barnrummet jag sett.
Tittar gärna in igen för mer inspiration.
Du får ha en trevlig fortsatt dag./Mia
Vissa saker får ju bara inte vara borta hos oss nutidsmänniskor, vi är ju teknikberoende. Mobilen måste finnas på plats!
O internet måste funka!!!
Jag håller med, hur gjorde man förr??
Saxen o nyckeln var nytt, får prova det nästa gång jag letar nått. Hoppas din telefon dyker upp!
Kram Cilla
eHj Melinada!
Tråkigt med telefonen, visst blir man handikappad...
Har ett tips inför kommande tel om du inte hittar den som jag precis fått på mitt jobb. Uppdatering av telefoner, Stoppa den lilla cd,n som följer telefonen i datorn och sätt i sladden mellan tel och dator så kan man säkerhetskopiera alla nr, bilder och annat. Smart, jag hade ingen aning för jag är verkligen ingen teknikensunder.
Må gott, jag måste snart komma och hälsa på i butiken då det var jättelängesedan jag gjorde ett besök.
MAria i Borlänge
Hej Melinda, så vårligt fint du har det hos dig, du gör alltid så vackert omkring dig.
ja vilket elände det är att bli va med den där lilla saken. trodde aldrig att jag skulle bli så beroende jag heller. Hoppas du hittar den nu när du lagt saxen och nyckeln i fönstret. Kramar i massor/Ingela.
Nu har du fått mail
Pippilotta!!!!!
Pöss
ja tänk så beroende man kan bli av att alltid ha mobilen även om man inte använder den så mycket. hoppas att du hittar den snart.
Kram Ullis
Skicka en kommentar