Bosse Rappne i all ära…

Men jag förälskade mig handlöst i en lite äldre herre som heter Anders som visade oss runt på Ulriksdal. Jag frågade faktiskt honom senare om jag fick adoptera honom…och han sa JA ;-)!

…Nu går jag här hemma och väntar och väntar…tills han ska komma och strosa runt i vår trädgård och bara vara sådär himla go.

(Anders)

Här kommer fortsättningen på följetongen om vår härliga bloggträff på Ulriksdal i söndags.

Hursom…Vår dag startade i söndags med att jag hade feber och ont halsen…mindre kul. Men vad gör man inte för att få träffa alla och att äntligen få komma till Ulriksdal. För en dalatös som jag är detta stort, hahaha.

Det enda jag ångrar är att jag inte hann prata så mycket med alla som jag skulle ha önskat. Jag var sååå ivrig att strosa omkring i Paradiset på jorden som gjorde att timmarna kändes som minuter.

Hoppas verkligen att ingen tyckte att jag var en stropp?!

Jag är bara från landet, hahaha…och släpper någon ut mig på grönbete…jaa, då glömmer jag allting annat i omgivningen. Sedan...hör och häpna...blev jag allt lite blyg också.

Vi skulle ha behövt ytterligare en dag på oss :-).

Det kanske få bli en ny sorts bloggträff??

Bloggträff med middag på kvällen och övernattning någonstans?

Vissa hann jag förstås prata med och det kändes väldigt roligt att få ett ansikte på de olika bloggerskorna. Jag kände mig lite som när man ser en kändis….AHHHHHH, det är ju hon, det är ju HON!!

Det är nog tur att jag inte bor i en storstad för jag skulle väl gå runt att gapa mest hela tiden tills jag inte hade någon saliv kvar i munnen alls.

Men det är alltid skönt att få komma till storstan lite då och då…i små doser…något annat skulle nog inte min hjärna orka med. Alla intryck och all inspiration. Min hjärna formligen kokade av ideér när vi satte oss i vår lilla överlastade bil och styrde kosan mot dalarna igen.

Tror ni att sagan slutar här???

(kom ihåg att alla bilder är klickbara)

Näää, icke sa nicke…vi hittade självklart på en loppis och antikbod på hemvägen….Berta… (Det är GPS:en vi använde oss av för att hitta till Stockholm) Vi namngav henne på väg ner :-) …

Iallafall så började Berta att skrika: –GÖR OM RUTT, GÖR OM RUTT, TA EN U-SVÄNG OCH GÖR OM RUTT!!!

Snaaart lilla Berta, sa vi och stängde av ljudet. Väl inne på loppisen så hittade jag ett gammalt dockskåp som jag ville ta med hem…jag la huvudet lite på sned och tittade bedjande på Sussie: –Får vi plats med det i bilen??

NEJ!!!

Och det var nog Janne glad åt iallafall ;-). När jag åkte på lördag morgon så hade jag endast en ryggsäck och en handväska med mig…Jag kan säga att storleken på packningen hade ökat dramatiskt när vi kom hem. Nästa gång får vi nog använda vår 7-sitsiga bil när vi åker iväg.

Jag vill verkligen tacka Lotten som roddat i detta samt all fantastsikt duktig personal på Ulriksdal som tog emot oss och gjorde vår dag till en dag som iallafall JAG kommer att drömma och leva på länge .

Stooor Kraam till er alla

Melinda