Dockskåpsvarning...

Har det blivit i mitt hem.

Sådär går det när man får vara hemma lite för mycket och pyntdjävulen sätter sina klor i en. Det är tur att det inte händer så ofta :-).

Fast det är väl ganska okej när det är jul, om man fååår pynta någon gång under året så är det väl just till jul :-).

Jag vill verkligen tacka för alla goa kryapådig hälsningar.

Det värmer så gott så idag känner jag mig faktiskt mycket bättre :-).

Jag har införskaffat mig en ny kamera...det tar dock lite tid innan jag kommer att lära mig den...jag är ju mer en praktiskt lagd människa istället för en teknikmänniska.

De som besitter både dessa egenskaper kan nog gå långt i livet.

Själv får jag en "blackout" bara jag hör ordet beskrivning, någon som känner igen sig??

Säg JA, för guds skull!!

Janne (som är precis min motsats...i det mesta) han säger åt mig:

-Men, det är väl bara att läsa och göra det som står!!!

Va!!

Hur ska man kunna göra det när alla bokstäver bara flyter ihop till en enda Rappakalja??

Tänkte att jag skulle avslöja för er vad Janne fick i julklapp av mig...om det nu var någon som var nyfiken.

Han har i många år velat ha en veteranmoped, jaaa, ni hörde rätt.

Så när jag kände mig som mest frustrerad av vad jag skulle köpa till honom i julklapp (ca tre dagar innan julafton) så kom jag på att jag åtminstonde kunde titta om jag skulle lyckas hitta någon som inte kostade skjortan.

Jag gick ut på blocket och fann en som jag dessutom lyckades pruta ner en tusenlapp!

Då jag inte visste varken hur jag skulle lyckas få hem den eller för den delen lyckas gömma den för honom (lite svårt att gömma en moped under granen, kanske) så åkte jag och tog kort på den.

Sedan skrev jag ut bilden från datorn, limmade fast densamma på en kartong och klippte pusselbitar av bilden.

Sedan slog jag in alla pusselbitar i varsitt numrerat paket och slutligen så slog jag in alla småpaket i ett enda stort.

Gissa om han regrederade till ett barn på julafton när han började att sätta ihop pusslet och insåg att han nu var ägare till en Fram, årsmodell -55.

Det var ljuvligt att se honom!

Ni, ser...Jag kan vara snäll bara jag vill mot min kära make!!

Jag tyckte verkligen att han var värd den.

Han har fått tagit det mesta ansvaret här hemma och med barnen under det här året då jag haft min butik.

Så om det är någon som sitter där hemma på lite fräcka attiraljer till utstyrseln (typ skinnmössa) och vill sälja dessa till mig så kan ni väl höra av er.

För med mopedköpet så kom det nämligen ett krav ifrån mig...

Att han ska ställa upp i veteranmopedsparaden i sommar när Säter har Nostalgidagarna, hehe.

**********

Apropå butiken, det finns fortfarande några platser kvar på tisdag (sista tiden) när Eva kommer med sina Odd Molly kläder. Först till kvarn som det så fint heter :-).

Nu har inte jag varit ut och hälsat på er andra på evigheter känns det som så nu är det verkligen på tiden.

Ni som har mailat mig och inte fått något svar ännu...jag ska ta tag i det också.

Kände bara att jag verkligen behövde vila lite, hoppas att ni förstår.

Och det är ju tur att jag är på bättringsvägen...för imorgon så ska jag och Sussie åka iväg en sväng...det ska bli så mysigt.

Vem vi ska hem till får ni veta sedan.

Tills dess ha det så himla bra!