En prinsesssäng och annat smått och gott...

Hej alla härliga vänner.

Denna vecka har varit smått kaotisk, men det ska det väl också vara när man ska fira 1-årsjubileum i butiken :-).

Men ibland önskade jag att jag bara kunde slappna av och inte som idag att sitta i telefon i tre timmar för att försöka lokalisera en borttappad leverans till butiken.

Har pratat med Danmark, olika kontor i Sverige hit och dit och ingen visste vart mitt 9-kilos paket hade tagit vägen. Tack du snälla på kontoret i Borlänge som gjorde allt i sin makt för att försöka hitta det. Till sist lyckades hon ändå hitta på mitt paket i Jönköping!!!!????

Det snurrade i huvudet på mig... ska jag slänga mig i bilen och köra 60 mil tur & retur för att hämta det??

- Du är knäpp, sa en kompis...-Det fattar du väl att du inte kan göra!

Nääää, men jag ville ju så gärna ha just detta paketet.

Vet ni mer vad jag gjorde?? Jo, jag fick för mig att jag skulle hitta någon stackars bloggare ifrån Jönköping som jag skulle anlita till att hämta paketet och köra det till bussgods. Hahahaha började med andra ord att Googla på bloggare i Jönköping, kokooo, är man desperat så är man. Vad skulle jag ha sagt?? Öhhh...jag är en bloggare från södra Dalarna som du inte ha någon aning om vem det är...men nu är det så att.... ;-).

Till sist insåg jag att det bara var att lägga ner...jag kan inte styra över situationen hur tråkigt det än känns. Självklart vill jag ju att det ska vara perfekt på söndag kl. 14.00 när julmarknaden startar.

En annan sak...som jag gjort i smyg för min käre man var att lägga bud på en auktion uppe i Jämtland!! Nu vet jag ju att ni från Stockholm och neråt tror att Dalarna är lika med Jämtland...men om jag säger att från Säter till Östersund så är det cirkus 40 mil enkel resa.

Men jag kunde inte låta bli när jag såg denna skapelse! Skrik inte rakt ut nu...för jag fick den nämligen inte...tacka sjutton för det med det skambudet som jag la :-).

Dessa bilder är lånade av Jämtlands Auktionsbyrå.

Ni vet hur det är när man tänker att tjohooo...hur i hela friden ska jag lyckas ro detta i land...men på något konstigt sätt så gör man det ändå??

Det var som en gång när jag var på auktion flera mil hemifrån, mitt ute i nowhere (detta är många år sedan nu) iallafall så stod det ett jättevackert och jäääättestoooort gammalt köksskåp där och kastade trånande ögon på mig.

När auktionsgubben satte igång och ropa ut det så blev det dödstyst bland åhörarna.

De andra kanske hade tillräckligt med intakta hjärnceller för att förstå att det skulle bli problem att få hem detta skåp.

Men inte den här kvinnan inte: -200 ropade jag högt och han slog!

Där stod jag som ett fån... och Janne...ganska nykär då tittade på mig som om jag var från en annan planet...OUPS!

Men det löste sig...det gör det nästan alltid.

Nu vill jag bara avsluta med att säga att:

Ha en supermysig första adventshelg och kasta ett getöga på era brinnande ljus.

Och ni som har möjlighet är varmt välkomna att fira min 1-åring på söndagens julmarknad!!